Kan man nog lindrit sagt säga om denna vecka.
Fick ett fruktansvärt samtal från min mamma i tisdags kväll.
Min lillebror är död...31 år gammal valde han att lämna jordelivet,mamma,dotter,vänner, syskon

Hur kunde han...han hade ju lovat sin dotter att inte göra som farfar...han hade ju så många som tyckte om honom.
Han var min sons stora idol.
Finner inga ord.
Han och jag drog inte jämt,sticker jag inte under stolen med...men en bror är alltid en bror.
Fram till torsdagen så trodde jag det var ett skämt...tills vi fick "träffa" honom på rättsmedicin....
DET ÄR INGET SKÄMT,HAN KOMMER INTE TILLBAKA.
Väntade att han skulle vrida på huvudet och skratta och säga att det bara är ett skämt...men det gjorde han inte.
Min lillebror finns inte mer.

Det är hemskt...vet inte vad jag ska säga.
Ena sekunden gråter man,nästa är man tom och sen så jävla förbannad.
Vill bara ge honom en örfil...det är inte roligt längre...nu får du snällt ta och komma tillbaka.